andromedan

Inför det årliga julfirandet så känner jag att jag står i ett dilemma. Jag vet inte hur jag ska fira den. Ska jag följa mitt hjärta, det som jag förespråkar att man ska göra eller ska jag göra andra människor glada? Har i ett antal år kännt att jag vill fira julen i min ensamhet. Eller ja med mina djur då såklart. Det är ju min familj. Jag har funderat av och an på detta en tid nu igen. Jag har alltid på något sätt känt mig annorlunda i min födslofamilj, jag har aldrig helt blivit förstådd. Av mina djur blir jag det. Vi har en ordlös kommunikation som är baserad på känslor och telepati så vi läser av varandra exakt hela tiden. Oss emellan så blir det aldrig missförstånd när vi umgås. Och skulle det mot förmodan bli det så är det JAG som inte förstår men jag blir alltid förstådd. Det är dom som kan ge mig den kärleken som jag aldrig har fått. Den Villkorslösa. Dom älskar mig "no matter what" som person och varelse. Det spelar ingen roll om jag skruttar omkring i långkalsonger och raggisar med håret på ända eller om jag har finkläder. Det spelar ingen roll om jag har en dålig dag eller är på sprudlande humör, dom är där iallafall, och om jag har en dålig dag och är ledsen så kramar dom om mig och bara öser kärlek på mig, den villkorslösa kärleken som går ända in i hjärtat. Dom lindar inte in den i något som människor ofta gör, nämligen tycka synd om energier. Dom tycker inte synd om mig för att jag är ledsen utan som älskar mig för att jag är ledsen. För att jag är ledsen och söker deras kärlek som lindring. Tycka synd om energier får mig bara att bli mera ledsen, alltså inget produktivt alls. När jag skriver detta så står det ju alldeles klockrent klart att jag ska fira den med mina älsklingar. Julbord med mina marsvin och min kanin som består av vitkål, sallad, tomat, morot, groddar och paprika med lite osaltade, orostade jordnötter på toppen, och tomtegröten med mina hästar, deras gröt består av betfor, pelleterat kraftfoder, olja, diverse hemligheter ;), morotsslantar och äppleklyftor, medans jag äter min risgrynsgröt. Allt inmundigas under nattens småtimmar ute i våran krubba. Klart jag ska fira jul på detta vis. Allt annat vore ju idioti. Jag har under många år mått fruktansvärt dåligt under jul och inte förrän i fjol kom jag på varför. Jag är ju extremt sensibel och under denna familjehögtid som det har blivit så är det många som är ensamma, och många som TYCKER SYND om dessa. Alltså en hel massa med jobbiga energier i omlopp. Både dom som känner sorg för dom som är ensamma, och dom som ÄR ensamma och känner sorg. Men glöm aldrig, dom som är ensamma HAR faktiskt ett val, och det tjänar ALDRIG någonting till att tycka synd om dom. Vill du göra något för dom så bjud in dom till ditt bord. Men acceptera om dom inte vill komma. Men kom ihåg detta... Tyck ALDRIG synd om någon. För tycker man synd om någon så BLIR det synd om den. Gör istället något produktivt. Detta gäller såklart årets alla dagar. Kom ihåg det .

Kram på er.