andromedan

Stod och strök lite handukar innan då tårarna helt plötsligt började rinna ner för mina kinder. En oro gnagde i min mage och det var lite jobbigt. Då jag håller på att plocka iordning i mitt hem så kan jag lätt tänka mig att det rör lite i mig också, då hemmet speglar ens inre. Det har varit en kaosartad tid som ni säkert har förstått av tidigare inlägg. Det började helt enkelt röra sig innuti. Jag har sedan lång tid tillbaka insett att när det stökar i mitt liv så stökar huset till sig och när det sedan ska återställas dvs att mitt inre kommit tillbaka till balans så är det dags för huset att komma i balans igen. När detta sker så pressas det sista i omställningen ut och det blir stora påfrestningar på mig och min kropp. Detta gör att jag bara kan plocka iordning i små etapper för jag orkar helt enkelt inte av att ställa allt tillrätta på en gång. I denna utrensning so har olika relationer fått andra platser i mitt liv. Jag öppnar upp jättelätt för nya relationer för att senare i många fall bli varse om att jag har öppnat upp föööör mycket för en del. Dessa finns fortfarande kvar i mitt liv men på en annan plats. Detta leder till att nya bekantskaper kommer in och visar upp sina talanger. Då jag själv är en kraftfull person så krävs det kraftfulla relationer. Vänner som står pall. För jag har upplevt att det är många som tycker det är obehagligt när jag trillar ihop och som blir rädda för det och i denna rädslan så väljer dom att vända mig ryggen. Dessa relationer som jag behöver ha är relationer som står stadigt i sitt egna och står med öppna armar om och när det behövs. Någon/några som står där när alla andra stuckit.  Precis så som jag alltid gjort för andra som många gånger inte uppskattat detta. Men nu verkar det som att det kommer relationer som står pall. TACK. En av dess relationer är relationen till mina föräldrar. Den har blivit starkare och varmare än den någon gång varit, jag är oerhört tacksam för det. Mamma och Pappa..... Jag älskar er. Tack för att ni finns.




Puss och Kram.