andromedan

Sitter här och funderar i vanlig ordning. Men denna gången så funderar jag på styrka. Vilken enorm styrka man besitter. Vet inte varför detta kom upp just nu. Tänker på allt man gått igenom i livet. Då främst dom sista åren. Jag tittade på foton på mig själv, ett som var taget för 2,5 år sedan jag såg så frisk och glad ut. Full av livsglöd. När jag tittar på kort på mig som är tagna nu, så ser jag trött ut. Sliten. Även om jag försöker se glad ut så ser man sorgen i mina ögon. Jag ser den själv. Min själ är trött. Jag vet inte vad mera jag kan göra. Kroppen behöver vård. Tas om hand. Jag bor själv med mina djur, det är jag som ser till att allt sköts. Det är väl helt ok men när det sedan kommer en enorm andlig utveckling på det så blir det otroligt mycket. Besök som väcker mig på natten, vänner och bekanta som kommer och går och en del av dom har liten förståelse eller ingen alls över det liv jag lever. Jag förstår att det kan vara helt obegripligt för folk att leva som jag gör och vara som jag är, men för mig är det obegripligt att leva på något annat sätt. Jag försöker att få grepp om vad det är för sorg jag ser i mina ögon. Är det sorg eller är det trötthet...?? Kan trötthet kännas som sorg?? Åååååh skulle behöva åka på SPA i en vecka och vila upp mig. För vilka pengar???? Å vem skulle jag anförtro mina älskade djur åt?? Hade en enorm känsla av oro/rastlöshet/nervositet inatt. Kunde inta bara somna. Gick å lade mig vid 23 men kunde inte slappna av såpass att jag kunde somna förrän klockan var 04 på morgonen. Låg och snurrade och försökte samla mig så gott jag kunde men se det var stört omöjligt. Meditationsmusik, lampan tänd, lavendelkräm och spikmattan under ryggen allt på en gång men det hjälpte inte heller. Tillslut så somnade jag av ren utmattning. På morgonen eeeeh förmiddagen så började allt igen. Messade med en god vän som gav mig rådet att gå in i känslan och kolla vad det var. Jag gjorde så, så gott jag kunde slappna av så kände jag runt lite i känslan, Glädje. Glädje var det som jag fann. Märkligt. Märkligt men härligt såklart. Känner att jag sitter och svamlar nu men det behöver ut. Många tankar som snurrar runt i huvudet dessa dagar. Jag vill lägga dom åt sidan men det verkar vara ett heltidsjobb. Om jag bara ska tänka på mig och sätta mig själv i första rummet, och det i den processen kommer upp en massa skräp som jag vill få ur mig hur ska jag då få ut dom utan att tänka på dom???? Jag känner ju att jag behöver lösa dom innan ju. Liksom bearbeta färdigt det innan jag låter det flyga till annan ort.

Nu blir det en God natts sömn och jag önskar er detsamma.

Kramar.