Kärlekens mening.
Det är ett par otroliga dagar som har varit nu.
Dessa föranleddes av en sorg, som efter hand har gjort mig större än vad jag trodde jag kunde bli.
Har fortfarande lite upprensning att göra kvar efter sorgen innan det nya riktigt kan ta fart. Känner att det motar.... Kan vara så att jag känner ett lite dåligt samvete för att det gått så bra allt. Jag har forcerat mina tidigare begränsningar i en sällan skådad hastighet, och nu efterhand så undrar jag var det var som hände egentligen.
Förstår att det var ett KALL som bara skulle genomföras.
Ett led i min utveckling.
Men jag har återigen kännt av denna känsla att när det händer som mest så vill jag bara att det ska fortsätta, fortsätta att hända i samma hastighet. Förstår ju såklart att det hade varit ohållbart men det är ganska skönt att inte hinna reflektera över saker och ting utan bara "gör som man blir vägledd" utan omsvep. Bara GÖR. Vet att det under dagen kommer att lägga sig, i takt med att jag kommer tillbaka och tar itu med dessa sorgesaker så är jag snart på banan igen. Förbluffad över mitt agerande.
Tog mig ett bad igårkväll, med Myrten-badskum.
Ett riktigt kraftbad visade det sig att bli.
Det har hänt en gång förut med hjälp av just Myrten. Först ligger jag och är spänd på hälften av min varelses djup.
Förstår nu att den spänningen är den som jag känner när jag passerar från detta livet till något av mina tidigare liv i medvetandet.
Jag hamnade i Jesu tid denna gång.
