andromedan

Dagar.

 Den ena är inte den andra lik.
Var  på en liten sammankomst igår hos en kusin till mig.
Hon flyttade samman med hennes kille för ett år sedan och vi (familjen) har inte varit och hälsat på förrän nu.
Var sak har ju sin tid och allt sker när tiden är rätt, det var den igår.
Jättetrevligt var det.

Såg hur en sida av mig fick läkas av deras kärlek.
När jag kom hem på kvällen så skavde det fullkomligen inuti mig.

Vad jag än gjorde så kunde jag inte få löst detta skav.

Lyssnade lite på denna tjej:

http://www.living-water-productions.com

Hon brukar hjälpa mig att få till en bra känsla.
Men denna gång så började det bara bubbla ännu mera.

Ok, så dags alltså.

Frigörande.

Jag lyssnade så mkt jag kunde tills jag blev så uppjagad inuti så jag inte kunde göra något annat än att gå ut och springa.

Jag omvartannat gick och sprang, jag föll tillbaka till den springstil jag haft från början, springa med tån i först.

Den springstil som man har hört av otaliga att så kan man inte springa för det är inte bra av olika anledningar.
Men nu så har det börjat florera en ny typ av spring-era, barfotalöpning.

Så nu sket jag i det gamla sättet att springa på då det aldrig funkat bra för mig, och börja springa på mitt sätt igen.

Jag tänkte ta det lugnt, då det var ett tag sedan jag sprang, inte ens fysiska utrensningar behöver ju tvingas ut med våld.

Bara röra sig lite med gott flöde så som kroppen vill.

Det kändes bra.

Kom hem igen, tog en dusch med ett par tända ljus jämte.
Det lossnade en del.

Fick ett sms av min syster, då lossnade det lite till.

Tog på mig och gick ut till mina älskade pållar för att göra iordning för natten.
Då kom svallvågen, klev ut på trappen, gick ut på gårdsplanen då ser jag dom båda komma frammåt i hagen.
När dom ser mig så stannar dom upp och kärleksflödet öppnas.

Tårarna väller upp och ut och jag är tvungen att vika mig dubbel.
Reser mig igen, dom står kvar och ser på mig.

Då börjar jag på riktigt hålla kanalen öppen för att det ska rensas så mjukt och fint som möjligt.
Tårarna rinner mjukt och lugnt ner för mina kinder.

Jag samlar mig och går in för att mocka boxarna.
För varje grep jag öser ut så kommer en ny svallvåg.

Tårarna och känslorna ökar i intensitet och flera gånger måst jag vika mig dubbel igen.

Drabbas av lite hosta som ofta kan komma då det ska frigöras mkt starka känslor, jag hostar på och känner att jag nästan kväljs, då lugnar det sig för att komma tillbaka om en stund igen.

Denna kväll så krävs det två kärror för att få rent i boxarna, det talar för att det är ett stort jobb som genomförts för det brukar alltid räcka med en halv till en kärra.

Japp, allt i mitt liv styrs av en inre symbolik.

Hästarna hjälper till med att få loss lite extra då dom lägger an med ett par riktiga rökarrundor i hagen medans jag mockar, det bockas och sparkas bakut som om dom skapade ett pärlband för att sedan stanna i favvohörnet och frusta ut det sista.

Kärleken är enorm.

En och en tar jag sedan in dom och borstar över dom, kliar lite extra i pälsen och kramar om dom för natten.

Går sedan in och nattar mig själv drömmer och sover en bra natt.

När jag sedan vaknar idag, tidigare än vanligt så känner jag att kraften har kommit igen.

Går upp och sätter på kaffet, går sedan ut till hästarna för att leda dom ut i världen på nytt.

Det är något alldeles extra som har hänt inatt.

Jag ser mina hästar fylla in i den skepnad som dom har haft hos mig så många liv innan men som jag i detta livet inte varit kapabel att plocka fram ännu.

Det är stora starka och mäktiga varelser som tornar upp sig framför mig idag.

Tårarana rinner medans jag skriver dessa ord.