andromedan

Det är ett par otroliga dagar som har varit nu.

Dessa föranleddes av en sorg, som efter hand har gjort mig större än vad jag trodde jag kunde bli.

Har fortfarande lite upprensning att göra kvar efter sorgen innan det nya riktigt kan ta fart. Känner att det motar.... Kan vara så att jag känner ett lite dåligt samvete för att det gått så bra allt. Jag har forcerat mina tidigare begränsningar i en sällan skådad hastighet, och nu efterhand så undrar jag var det var som hände egentligen.

Förstår att det var ett KALL som bara skulle genomföras.

Ett led i min utveckling.

Men jag har återigen kännt av denna känsla att när det händer som mest så vill jag bara att det ska fortsätta, fortsätta att hända i samma hastighet. Förstår ju såklart att det hade varit ohållbart men det är ganska skönt att inte hinna reflektera över saker och ting utan bara "gör som man blir vägledd" utan omsvep. Bara GÖR. Vet att det under dagen kommer att lägga sig, i takt med att jag kommer tillbaka och tar itu med dessa sorgesaker så är jag snart på banan igen. Förbluffad över mitt agerande.

Tog mig ett bad igårkväll, med Myrten-badskum.

Ett riktigt kraftbad visade det sig att bli.

Det har hänt en gång förut med hjälp av just Myrten. Först ligger jag och är spänd på hälften av min varelses djup.

Förstår nu att den spänningen är den som jag känner när jag passerar från detta livet till något av mina tidigare liv i medvetandet.

Jag hamnade i Jesu tid denna gång.

Vad är vad.... Kärlek utifrån eller kärlek innifrån.... Man möter en människa som speglar en sida som man länge längtat efter att få belysa. Känslostormarna avlöser varandra. Vad är det som är vad... Vad är det för kärlek man känner? Är det en Kärlek typ den "jag älskar dig, jag vill leva mitt liv med dig, jag vill aldrig vara dig förutan" eller är det en Kärlek typ denna "jag älskar dig, tack för att du speglar en ny sida hos mig, jag är dig evigt tacksam" Kroppen liksom gör glädjeskutt över att ÄNTLIGEN få en "ny" egenskap att bekanta sig med. Att lära denna egenskapen att samsas med alla andra egenskaper, att bli ett med en ny del....

Ja i vilket fall som helst av dessa så är det ju iaf en stark kärlek som jag upplever :) Spelar liksom ingen roll egentligen för kärleken är ju underbar i alla former <3

Efterdyningerna efter gårdagens väckarklocksmassaker har varit många idag. Sov mycket oroligt hela natten, drömt oroliga och ledsamma drömmar, blandat med vakna peroider då ilskan kokade i mig.

Vaknade svettig och med feber.

Feber är som en god vän påpekade för mig Ilska som bränner ut ur kroppen. Å på den banan har det vandrats hela dagen. Från och till har jag varit vansinnig. Försökt att få ut det ur kroppen utan att göra någon skada på någonting i min omgivning.... Det skulle ta ända tills nu ikväll innan den kunde lösas upp. Återigen samma goda vän påpekade att jag själv tillät denna påverkan ske på mig.... Så klart är det så, men visste inte hur jag skulle göra. Hon gav mig tipset om ÄÄ Michael och hans ljussvärd. Sagt och gjort så var han här och swischade kraftfullt och kärleksfullt med sitt svärd i dessa relationer som jag tillät påverka mig negativt. Har avslutat kvällen med att äta ett halvt stånd selleri och för vare tugga så känner jag hur kraften kommer tillbaka till mig.

Skönt!